Hur mycket hår är normalt att tappa? Det är en av det vanligaste frågorna som våra specialister på hårtransplantation får. Att hitta hårstrån på kudden eller i duschen kan väcka oro hos den som upplever håravfall. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att en viss mängd håravfall är helt normalt.
I den här artikeln går vi igenom hur mycket hår man normalt tappar per dag, vilka faktorer som kan påverka håravfallet (såsom kön, ålder och årstid) samt tecken på onormalt håravfall. Vi tar också upp vanliga orsaker till ökat håravfall – från stress och hormonella förändringar till näringsbrist och sjukdomar – och ger råd om när det kan vara dags att söka läkare.
Hur mycket hår tappar man normalt per dag?
Det är helt naturligt att tappa en del hår varje dag som en del av hårets livscykel. Varje hårstrå på huvudet växer aktivt i ungefär 2–7 år, går sedan in i en vilofas och faller till slut av för att ge plats åt ett nytt hårstrå. Med omkring 100 000 hårstrån på hårbotten hos en genomsnittlig person innebär denna cykel att man normalt tappar runt 50 till 150 hårstrån om dagen. Detta spann anses vara normalt håravfall hos en frisk person, och motsvarar hårsäckarnas naturliga förnyelseprocess. Att tappa omkring hundra hårstrån kan låta mycket, men spritt ut över dagen är det vanligtvis knappt märkbart.
Det dagliga håravfallet kan variera något från person till person. Vissa kan ligga i den nedre delen av spannet (runt 50 hårstrån) och andra i den övre delen (upp mot 150 hårstrån) utan att det för den skull är onormalt.
Man märker oftast håravfallet när man borstar eller tvättar håret – då lossnar hårstrån som redan har släppt från hårsäckarna. Om du tvättar håret mer sällan kan det verka som att du tappar mycket hår på en gång, men då är det hårstrån som samlats under flera dagar.
Variationer beroende på kön, ålder och årstid
Kön och ålder kan påverka hur och när vi upplever håravfall, även om det normala dagliga tappet i grunden gäller för alla.
Ärftlighet spelar en stor roll för håravfallsmönster. Många män börjar till exempel bli tunnhåriga redan i 20–30-årsåldern om de har anlag för manligt håravfall. Det typiska ärftliga håravfallet hos män (androgenetisk alopeci) visar sig som vikande hårfäste vid tinningarna och tunnare hår på hjässan.
Kvinnor drabbas mer sällan av ärftligt håravfall i unga år – de brukar inte märka av en tydlig uttunning förrän i klimakteriet. Då kan minskad östrogenproduktion tillsammans med genetiska faktorer leda till att håret gradvis blir tunnare på hjässan. Utöver ärftliga faktorer medför åldrandet i sig att hårkvaliteten förändras: hårstråna växer långsammare och blir med tiden tunnare och mer finväxta hos de flesta. Det innebär att äldre personer kan uppleva glesare hår än i yngre år, även om det dagliga håravfallet fortfarande ligger inom det normala spannet.
Årstidsvariationer – Vi tappar mer hår på hösten
Du kanske har märkt att du tappar mer hår under vissa perioder av året. Faktum är att årstiderna kan påverka hårets cykel. Flera studier har visat att människor tenderar att tappa lite mer hår under sensommar och tidig höst jämfört med resten av året En del forskning tyder även på en mindre ökning av håravfall under tidig vår, men den huvudsakliga fällningsperioden sker på sensommaren/hösten.
Dessa säsongsmässiga variationer är normalt inget att oroa sig för – de ingår i hårets naturliga cykliska mönster. Orsaken tros hänga ihop med evolutionära faktorer; exempelvis behåller kroppen gärna mer hår under vinterhalvåret. När sedan vår och sommar kommer går fler hårsäckar in i vilofas vilket resulterar i att fler hårstrån lossnar några månader senare (framåt sensommaren).
Så om du märker att håravfallet ökar något på höstkanten är det troligen en normal, tillfällig variation och håret brukar återgå till sitt vanliga mönster därefter.
Hormonella förändringar
Hormonella faktorer kan också orsaka naturliga variationer i håravfallet. Ett tydligt exempel är graviditet och förlossning. Under graviditeten, när hormonnivåerna (framför allt östrogen) är förhöjda, tenderar fler hårstrån att stanna kvar längre i växtfasen. Många kvinnor märker att de får tjockare och fylligare hår under graviditeten. Efter förlossningen händer det motsatta: de hormonella förändringarna gör att en stor andel hårsäckar samtidigt går in i vilofas och tappar sina hårstrån.
Det är därför vanligt att tappa extra mycket hår några månader efter en förlossning, ofta kallat postpartalt håravfall. Denna ökning av håravfallet är temporär – vanligtvis återgår håret till det normala cirka 6 månader efter förlossningen när hormonbalansen stabiliserats.
Andra livsfaser med hormonella skiften kan ge liknande effekt. Vi har redan nämnt klimakteriet hos kvinnor, där lägre östrogennivåer bidrar till tunnare hårväxt. Stora hormonförändringar som att sluta eller börja med p-piller, eller hormonella obalanser som sköldkörtelrubbningar, kan också påverka hårets tillväxtcykel. Sådana faktorer kan leda till ökat håravfall, men de är ofta övergående eller behandlingsbara när hormonbalansen återställs.
När kan håravfall vara onormalt?
Som vi konstaterat är det normalt att tappa upp till omkring 100 hårstrån om dagen. Håravfall brukar definieras som onormalt när man börjar tappa klart mer hår än så, särskilt om det pågår under en längre period.
Om du märker att det ligger ovanligt stora mängder hår på kudden varje morgon, att borsten fylls av hår varje gång du borstar dig, eller att håret tunnas ut så att hårbotten blir synlig, kan det röra sig om mer än det vanliga dagliga tappet. Ett annat varningstecken är kala fläckar – om hår försvinner fläckvis på huvudet eller om du tappar hår i välavgränsade områden kan det tyda på ett specifikt underliggande problem.
Onormalt håravfall kan ha många orsaker, från genetiska till livsstilsrelaterade eller medicinska. I nästa avsnitt går vi igenom vanliga orsaker till ökat håravfall. Men generellt bör man reagera om håravfallet är kraftigt och ihållande, om det sker plötsligt eller fläckvis, eller om det åtföljs av andra symtom (t.ex. att du känner dig sjuk eller att huden på hårbotten förändras). Då kan det vara mer än det normala hårcykelbetingade fallet och värt att utreda vidare.
Vanliga orsaker till ökat håravfall
Om du upplever att du tappar ovanligt mycket hår finns det en rad möjliga orsaker. Här går vi igenom några av de vanligaste faktorerna som kan leda till ökat håravfall utöver det normala dagliga tappet:
- Ärftlighet (androgenetiskt håravfall): Den absolut vanligaste orsaken till bestående håravfall är ärftliga anlag. Det är dessa gener som ligger bakom manligt håravfall, där män gradvis blir tunnhåriga enligt ett karakteristiskt mönster (vikar och tunnare hår på hjässan). Även kvinnor kan ha ärftlig benägenhet till håravfall, men kvinnligt ärftligt håravfall yttrar sig oftare som en generell uttunning av håret på hjässan som märks efter klimakteriet. Ärftligt håravfall utvecklas vanligtvis gradvis över många år.
- Stress: Fysisk eller psykisk stress kan utlösa tillfälligt håravfall. Hårsäcken kan då gå in i en förtidig vilofas, vilket gör att fler hår än vanligt lossnar samtidigt – ett tillstånd som kallas telogent effluvium. Stressutlöst håravfall kan orsakas av händelser som svår emotionell stress, en operation eller hög feber/svår infektion. Den goda nyheten är att denna typ av håravfall ofta är tillfällig: inom några månader efter att stressfaktorn försvunnit brukar hårsäckarna återgå till sin normala cykel och håret växer tillbaka.
- Hormonella förändringar: Olika hormonella svängningar i kroppen kan påverka hårtillväxten. Graviditet och förlossning är en vanlig orsak till tillfälligt ökat håravfall (som vi nämnt ovan), på grund av hormonförändringar. Klimakteriet hos kvinnor är en annan period då hormonnivåerna ändras, vilket kan leda till att håret blir tunnare. Även hormonella obalanser eller sjukdomar – till exempel sköldkörtelrubbningar (över- eller underfunktion i sköldkörteln) – kan ge håravfall som symtom. När den underliggande hormonella orsaken behandlas eller stabiliseras brukar håravfallet i många fall avta.
- Näringsbrist och kost: Brist på viktiga näringsämnen kan leda till ökat håravfall. Håret behöver tillgång till protein, vitaminer och mineraler för att växa normalt. Om du äter mycket ensidigt, bantar hårt eller drabbas av näringsbrist (exempelvis järnbrist/anemi), kan resultatet bli tunnare och skörare hår. Ätstörningar som anorexi kan också orsaka markant håravfall på grund av svält och näringsbrist. Genom att säkerställa en balanserad kost och åtgärda eventuella brister (ofta med hjälp av läkare) kan man i dessa fall få bukt med håravfallet och se förbättring när näringsstatusen förbättras.
- Sjukdomar och infektioner: Kroppens allmänna hälsotillstånd påverkar hårets välmående. Allvarliga infektioner eller sjukdomstillstånd kan chocka kroppen och störa hårtillväxtcykeln. Till exempel är det inte ovanligt att tappa extra hår efter en svår influensa, hög feber eller en större operation – håret kan reagera på den fysiska påfrestningen genom ökad fällning, men börjar oftast växa normalt igen inom sex månadeVidare kan kroniska sjukdomar eller inre rubbningar ge håravfall som symtom. Vanliga exempel är diabetes, sköldkörtelsjukdomar (både hypertyreos och hypotyreos) samt blodbrist på grund av järnbrist. Även autoimmuna sjukdomar som lupus (SLE) kan leda till håravfall. I dessa fall är håravfallet oftast diffus (spridd uttunning) eller kopplad till sjukdomens aktivitet. När grundsjukdomen behandlas framgångsrikt kan håravfallet ofta minska eller upphöra.
- Läkemedel och behandlingar: Vissa läkemedel kan som biverkan orsaka håravfall. Exempel inkluderar vissa hormonella preventivmedel (p-piller), blodförtunnande mediciner, A-vitaminliknande preparat (t.ex. vid aknebehandling), litium (mot bipolär sjukdom) och en del antidepressiva läkemedel. Om du har börjat med (eller slutat med) ett läkemedel och märker ökat håravfall kan det vara värt att kontrollera bipacksedeln eller rådgöra med läkare. Även medicinska behandlingar mot cancer, såsom kemoterapi (cellgifter) och strålbehandling, leder nästan alltid till att man tappar mycket eller allt hår. Håret brukar dock börja växa ut igen några månader efter att behandlingen avslutats. Denna typ av håravfall kan vara påfrestande, men är i de flesta fall temporär.
- Autoimmuna tillstånd (alopecia areata): Ibland kan håravfall bero på en autoimmun reaktion, där kroppens immunsystem angriper de egna hårsäckarna. Det klassiska exemplet är alopecia areata, som orsakar fläckvis håravfall – man kan tappa hår i runda eller oregelbundna fläckar på huvudet. Den exakta orsaken till alopecia areata är okänd, men tillståndet kan utlösas av stress eller andra faktorer hos dem som är predisponerade. Håret kan växa tillbaka av sig själv, men det är också vanligt med återfall eller att nya fläckar uppstår. För alopecia areata och liknande tillstånd finns medicinska behandlingar som kan hjälpa, så det är klokt att söka vård om man misstänker denna typ av håravfall.
När bör du kontakta läkare?
Många fall av håravfall är som sagt tillfälliga eller inom ramen för det normala och kräver ingen medicinsk behandling. I vissa situationer bör du dock söka vård för att utreda orsaken närmare eller få behandling. Du bör kontakta läkare (vårdcentral) om du upplever något av följande:
- Du tappar ovanligt mycket hår och känner dig samtidigt sjuk. Om håravfallet åtföljs av allmänna sjukdomskänslor, feber, trötthet eller andra kroppsliga symtom kan det tyda på en underliggande sjukdom som behöver behandlas. Exempelvis kan sköldkörtelrubbningar eller andra systemiska sjukdomar ge både håravfall och trötthet eller illamående.
- Du har tappat hår som inte kommit tillbaka inom sex månader. Normalt brukar tillfälligt håravfall (t.ex. efter stress, förlossning eller sjukdom) börja reverseras inom några månader. Om du har en kal fläck eller generellt uttunnat hår som inte visar tecken på återväxt efter ett halvår kan det behövas en medicinsk bedömning. Långvarigt utebliven återväxt kan exempelvis ses vid vissa former av alopeci eller om hårsäckarna tagit skada.
- Du tappar hår fläckvis och hårbotten är röd, öm eller kliar i området. Om huden på det kala området är irriterad – till exempel rodnad, ömmande eller fjällande – kan det röra sig om en infektion eller inflammatorisk sjukdom i hårbotten. Svampinfektioner i hårbotten (ringorm) kan ge fläckvis håravfall med röd och fjällande hud. Psoriasis eller seborroiskt eksem kan också påverka hårbotten. Dessa tillstånd bör behandlas, så kontakta läkare för diagnos om du har dessa symtom.
- Du misstänker att ett läkemedel orsakar håravfallet. Om håravfallet började i samband med att du började med en ny medicin (eller ändrade dos) – exempelvis ett visst läkemedel mot akne, depression, blodtryck eller liknande – bör du rådgöra med en läkare. Avbryt inte en nödvändig medicin på egen hand, men läkaren kan ofta hjälpa till att byta ut eller justera läkemedlet om det visar sig ge besvärliga biverkningar som håravfall.
- Du får kala fläckar eller tappar allt hår på huvudet. Plötsligt fläckvis håravfall eller total skallighet bör alltid tas på allvar och utredas. Alopecia areata (autoimmun fläckvis håravfall) är ett exempel som kan ge runda kala fläckar. I vissa fall kan även näringsbrist eller andra sjukdomar ge fläckvis håravfall. Totalförlust av allt huvudhår (alopecia totalis) eller även kroppsbehåring (alopecia universalis) är ovanligare men bör definitivt bedömas av specialist.
- Du som menstruerar tappar mycket hår samtidigt som din mens blivit oregelbunden och du får ökad kroppsbehåring. Denna kombination av symtom kan peka på ett hormonellt syndrom, till exempel PCOS (polycystiskt ovariesyndrom), som innebär hormonell obalans med förhöjda manliga hormonnivåer. PCOS kan ge både ökad kroppsbehåring, akne, mensrubbningar och håravfall hos kvinnor. Misstänker du något sådant är det viktigt att uppsöka läkare för utredning.
Kom ihåg att du alltid kan söka vård om din oro för håravfallet påverkar dig negativt, även om du inte uppfyller något av kriterierna ovan. Det är bättre att få en professionell bedömning än att gå och må dåligt i onödan.
Avslutande tankar
Att tappa hår är naturligt och något som händer oss alla varje dag. Mängden kan variera beroende på kön, ålder, årstid och livshändelser, men ligger oftast inom ramen för det normala. Samtidigt är det viktigt att vara uppmärksam på när håravfallet avviker från det vanliga – kraftigt eller plötsligt håravfall kan vara kroppens sätt att signalera att något inte står rätt till.
Genom att känna till vanliga orsakerkan du lättare identifiera om ditt håravfall är normalt eller om du bör agera på det. Tveka inte att kontakta sjukvården om du är osäker eller upplever besvärliga symtom; det finns hjälp att få. I många fall går det att bromsa eller behandla onormalt håravfall, och ju tidigare man får en bedömning desto bättre chans att bevara ett friskt hår.
Förhoppningsvis har denna genomgång gett dig klarhet i frågan ”Hur mycket hår är normalt att tappa?” och vägledning i vad som är normalt, vad som kan vara tecken på ett problem samt vilka åtgärder som finns att tillgå. Så ta hand om dig själv – och kom ihåg att lite hår i borsten varje dag är helt normalt!
